Ibland är stigarna så smala att man måste gå dom ensam.

Att få skilda vägar med någon som betytt så mycket känns konstigt, men ibland blir det så. När jag gjort vad jag kan och försökt att lösa allt så finns det inte mycket mer att göra, men det gör ändå ont att veta att man inte ens är värd ett hejdå efter alla år. Bara att acceptera även fast det är svårt. Vänner kommer och går hela tiden men vi skulle alltid finnas kvar...
Jag har ändå världens finaste vänner kvar men det kommer vara konstigt... Att inte prata om allt vi gjort och ska göra, men när dom inte vill så är det bara att skratta och vara glad, för egentligen är jag glad, riktigt jävla glad och det ska jag fortsätta vara! Ingen ide att ödsla tis och energi på folk som bara suger musten och energin ur en...

Jag vet inte vad, jag bara vet

En sån där dag då allt bara brister även för mig, jag blir inte ledsen, för det blir jag inte längre, det bara rinner över och jag bara vill bort från allt, framför allt den här stan.. De enda jag vill packa med mig innan jag far är lina och Gustav, bara fara nånstans där ingen kan hitta oss och bara hitla på allt som suger! Och ha så jävla kul, för det är vi bäst på att ha.så sjukt less på en hel del personer just nu, fast egentligen bryr jag mig inte, för jag bryr mig inte om något längre, och det är läskigt, fast så jävla skönt! Fast nu ljög jag, jag bryr mig mer än allt om lina, men lina är en del av mig och för en gångs skull bryr jag mig om mig själv och vad jag tycker! Bye bitches👍

RSS 2.0